Gefle Metal Festival
FREDAG
Till att börja med är det få gånger
jag blir så imponerad av en festival, inte bara gällande line up
utan upplägget och genomförandet av festivalen. Till en början
vart det en del förvirring med detaljer, men allt löstes väldigt
fort och proffsigt av en otroligt trevlig crewmedlem.
Först ut var Firespawn med LG Petrov i
spetsen, mer känd som Entombeds frontman. Jag har tidigare sett
Firespawn live på House of Metal, och där levererade de tunga,
ljuva melodier av old school, svensk dödsmetall, raka takter, inga
konstigheter. Dödsmetall av svensk kvalitet. Så det var ganska
naturligt att jag såg fram emot att se bandet igen, även om deras
setlist enbart består av deras senaste album Shadow Realms.
Bandet levererar så otroligt bra och låtarna sitter som smäck.
Publiken kan texterna och sjunger med i refrängen till klassikern
Lucifer Has Spoken, en mid tempo låt, som passar bra att njuta av
en dag som denna, Lg har stenkoll på allt. Publiken är i full extas
efter en spänd första festivalstart. För er som är nya består
Firespawn av gamla kära Stockholms veteraner inom black/death
scenen. I bandet hittar vi Alex.
Impaler, kanske bäst känd som Bassist i bandet Necrophobic
även Naglefar och Matte
Modin tidigare trummis i Dark Funeral. Utöver det är bandet en
blandning av medlemmar ur Entombed, Unleashed och diverse kända
Stockholms band .
Lite
drygt 30 minuter efter Firespawn har gått av är det dags för
Obitury att kliva på. Trummorna byts och backdropen ändras till
bandets senaste, Inked In blood. Sist jag såg Obituary var 2012 på
Getaway rock och inte blev jag besviken denna gång heller. Bandet
öppnar upp med Redneck Stomp och efter några minuter instrumentalt
kliver den sångare fram, som har den bästa old school rösten
nämligen Johan Tardy. Med stora steg intar han scenen, greppar tag
i mick stativet och som en ångvält, levererar de låt efter låt,
gamla klassiker som alla gillar, nya som gamla, det bjuds på låtar
från tidiga plattor till de gamla godingarna som Chopped in Half
,Slowly We Rot. Scenerna är rätt höga, men det bidrar även att
man ser bättre långt ifrån.
Efter
dessa två starka öppningar tror man inte man kan vänta sig något
bättre. Båda banden levererar så bra att det känns som allt man
hade önskat sig för en bra festival är tillfredsställt. Men det
var fler band kvar på listan, Efter en kort lunchrast är det dags
för AT THE GATES. Deras signering hade tyvär blivit inställd, på
grund av försenat flyg.
Nu
var det dags för AT THE GATES. Folkmassan har samlats utanför stora
scenen och spänningen är stor. Folk hade redan börjat kampa 30
minuter tidigare för att få en bra plats.
Efter
snabba ryck från scenteknikerna hissas AT THE GATES nya album
Backdrop upp och bandet intar scenen till introt från senaste
plattan. En glad Tompa springer ut på scenen i full fart,
till
ljudet av Death and the Labyrinth från nya plattan At War with
Reality. Publiken är med på noterna och jublar högt. Inga pauser
eller andetag mellan låtarna. Bandet fortsätter direkt med
klassikern Slaughter of the soul , och även här ser vi ett band,
som levererar gång på gång. Med så många album i nacken är det
svårt att hålla alla fans nöjda, men denna gång känns setlisten
väldigt bra anpassad efter festivalen. Alla klassiker finns med. Man
hör publiken sjunga med i refrängen till Under a Serpent sun och
Slaughter of the soul, för att sedan avsluta med allas favorit
Blinded by fear. AT THE GATES är det där extra live bandet, som
alla bara inte kan få nog av, hur många gånger man än ser dem.
Detta var tredje gången jag såg dem live och fortfarande är det
lika bra.
Senare
fram mot kvällen ger alla tre banden allt och levererar en oslagbar
show ostoppat. Timmarna går innan polska titanerna BEHEMOTH ska gå
på.
Jag
och mina vänner rör oss mot gasklockorna, där det ryktas om att
bandet Myrkur ska börja spela. I bakgrunden har ANTHRAX börjat
spela för fullt på main stage
Jag
hade aldrig ens en hört talas om bandet, ej heller hört en enda låt
innan denna spelning. Väl inne i gasklockorna var det smäckfullt.
Folk stod i princip ihopträngda mot väggarna. Majoriteten av alla
stod där tyst och samlade och förväntansfulla. På en
projektionsduk visas MYRKURS logon, i svart o vitt. Scenen är bra
mycket mindre och påminner lite om ett lokalbands gig. Blått och
vitt ljus sveper över scenen som en silhuett. Ut kliver en ung tjej
mot elpianot som står uppställt i ett hörn vänt från publiken.
Ljuva klassiska toner väller ut och introt är igång. En vacker,
ljuv melodi, fylld av mystik och mörker fyller lokalen. När hon väl
greppar mikrofonen möts vi av angelic soprano sång. Bandet spelar
en blandning av symfonisk black metal med lite inslag av folk musik.
Det som fick mig såld på MYRKUR var hur den där perfekta
kombinationen av sagor från Norden och mystiska vidunder, som kom
till liv under deras spelning. Sångerskan MYRKUR använder sig av
både growl och vanlig soprano sång vilket
ger
en mer varierande upplevelse av låtarna och verkligen sätter
stolpen för kvällen, både med sitt stilrena gitarrspel och sin
magiska sång. Publiken skriker och visslar, medan bandet levererar
låt på låt av old school folk black metal. Ingen går tomhänt
eller missnöjd. Detta var en upplevelse folk kommer minnas.
När
vi väl kommer ut är det nästan dags för BEHEMOTH att kliva upp på
scenen. BEHEMOTH är ett band som oftast levererar. Men denna gång
känns allt väldigt främmande. Bandets set list består främst
av nya låtar från deras senaste platta The Satanist, låtar som Oro
Pro Nobis Lucifer,Blow your trumphet Gabriel, O Father Satan o Sun
kanske funkar för vissa. Men för denna festival publik blir det
istället en stor missräkning. Folk börjar röra bort från scenen
, Trots ständig pyroteknik och blodspottande lyckas BEHEMOTH inte
riktigt återskapa samma känsla, som när jag sist såg dem 2012
på Getaway Rock. Många ville höra sina favoriter som Slaves Shall
Serve, Conquer All ,Demigod. Det är som morgonkaffet och tidningen
för svensken. Först mot slutet hör vi tvås välbekanta låtar
Ov Fire and the Void och Chant For Ezkatan, innan bandet tar farväl
och lämnar många missnöjda. Efteråt hörs klagomål från folk,
som tyckte setlisten var helt åt skogen.
Lördag
Jag
såg väldigt mycket fram emot VADER. Vi anländer till området,
där det bara finns spridd publik. ABORTED har precis börjat lira,
och där har en del yngre folk samlats. Personligen har jag aldrig
riktigt fastnat för bandet, men de levererar bra live, trots att de
spelar i direkt solljus klockan två en lördag, då majoriteten av
alla festivalbesökare är bakfulla. VADER var målet för dagen och
det band jag var intresserad av.
Bandets
signering har också blivit inställt pågrund av försenade flyg,
vilket upprör många. Efter att ljudteknikern och bandets egna crew
har soundcheckat klart på scen är bandets på intåg. James
Stewart dyker upp bakom trummorna och gör sig redo. Resten av bandet
tar sig fram på scen, smidigt, aningen utmattade men med full fart.
Här möts vi material från alla bandets album . Favoriter var Cold
Demons, Sothis, Triumph of Death. Bandet håller högt tempo, och det
är ingen tvekan om att bandet är i form. Det känns som en otroligt
lyx att få se dem live, och att de gav en bättre show än
BEHEMOTH.
More photos at @facebook
NORDIC METAL MUSIC
Festivalen
i sin helhet får 9/10
Bäst
band ut var följande
MYRKUR
VADER
AT
THE GATES
OBITUARY
FIRESPAWN
(C) NORDIC METAL Music
Photos by (Nordic Metal Crew)
photographs by R Rose and N Wikström of Nordic Metal Music/Black Lion Records Crew
